Axevalla hed

Orten Axvall gjorde sig redan under första delen av 1300 talet känd som en plats där kungens män hade sin hemvist. Det var då Axevalla hus fick en framträdande plats i den Svenska historien. Där ca 1000 meter öster om museet, på andra sidan heden, vistades kungens lagmän och skatteindrivare på borgen. Området ansågs vara ointaglig efter ett antal försök som bland andra den uppretade allmogen i området gjorde.

Dock vid slutet av 1400 talet lyckades det allmogen att ta sig över vallgravarna och in på borgen och bränna ner dennsamma. Marken runt berget Billingen hade sedan denna tid uppgiften att vara en kronans jägarbacke fram tills platsen togs i bruk som övningshed.

Samlingsplatsen för soldaten, i det ständiga knekthållets organisation, skulle vara en jämn och tjänlig plats centralt belägen i regementets upptagningsområde (stånd). För Skaraborg  granskades flera platser innan man 1696 fastnade för Axevalla hed som då blev samlingsplats för Skaraborgs regemente.

I Skaraborg användes för övning bland annat Eggby ängar ca 8 km norr om Axevalla hed. Det var närheten till Höjentorps slott som gjorde platsen eftertraktad när man skulle öva och mönstra soldaterna. Höjentorp var en plats där kungarna gärna stannade till.

Vi vet även med säkerhet att Carl XI vistades på Höjentorps slott under en del av sommaren 1691. 480_2228ADå han skrev under uppgörelsen med allmogen i Västergötland om uppsättandet av kavalleriet i landskapet, enligt Ständiga knekthållets princip.

När allt fler förband samtidigt skulle samlas på Eggby ängar blev den för liten varför Skaraborgs regemente sökte sig till Axevalla hed.

Totalt fanns för det ständiga knekthållets räkning runt om i landet ett trettiotal stora övningsplatser.

När beväringsarmén infördes i början av artonhundratalet var det ingen som räknade med annat än att hedarna skulle kunna användas som man gjort tidigare för det ständiga knekthållet. Detta fungerade i början ganska bra men allt eftersom beväringsarmén växte sig starkare ställdes högre krav på förläggningarna. Bland annat av den orsaken att beväringen mönstrades inte enbart under den varma tiden på året utan det kunde även ske under höst och vinter.

Riksdagen fattade 1877 beslut att förläggningsbaracker skulle uppföras runt om på hedarna i landet detta för att soldaterna skulle ha drägliga förhållanden när de skulle utbildas att skydda vårt kära fosterland.

Under det ständiga knekthållets tid, när möten skedde med tält som förläggning började förberedelserna ett halvår innan själva mötet. Vissa soldater som hade sina torp nära heden fick inför generalmönstringar göra några veckor extra möte på vintern för att iordningställa inför det kommande.

När mötet väl var igång drogs stora skaror människor som inte alltid hade kallats av försvaret till hederna. Det var handlare skickliga hantverkare, hustrur och barn till soldaterna. En av de grupper som upptäckte att heden med alla soldater fanns en lukrativ marknad var fotograferna, som under senare delen av 1800-talet blev de allt fler. Från de flesta orter runt heden kom de som skaffat sig det nya som kameran utgjorde. Den soldat som hade ekonomi passade på att fotografera sig ensam med den fina uniformen. För andra med mindre pengar kunde det bli i glada vänners lag.

Av naturliga själv blev stormöten på heden också ett gyllene tillfälle för befolkningen närmast heden att tjäna extra på att soldaterna kom. Pannkakor och bullar hörde till det som utan motstycke var populärast.

Fram till 1881 var det vedertaget att soldaten för att vara medgörlig och inte känna smärta varje morgon skulle ha en ordenlig sup på en jungfru, ca 8 cl. Efter detta år var det för den svenska soldaten att antaga samma rutin som den norska armén hade. Varje morgon blev det efter detta år för soldaten att dricka kaffe varje morgon.

Underhållningen vid stormöten på heden stod ofta soldaterna själva för. Det kunde vara varje regemente eller vid något tillfälle för alla som fanns samlade. Ofta var det större framföranden vid midsommartid då bland annat dansen var ett populärt inslag.

Folkdiktningen och författarskapet bland soldaterna på heden kunde ta sig olika uttryck. När det gällde Axevalla hed var det båda regementena som skrev verser om varandra som sedan sjöngs så att det hördes över hela heden och samhället.

Då kunde det låta när skaraborgarna sjöng för västgötarna på följande sätt:

I västgötar, I västgötar,

I tror I ska komma till Gud,

nä i helsike, nä i helsike,

ty skråen han tar er förut

Vid införandet av allmänna värnplikten blev det helt klart att ny förläggning behövdes eftersom soldaten inte bara skulle utbildas under årets varma årstider.

En närmare kontakt med det moderna samhället behövdes också vilket gjorde det nödvändigt att bygga nytt.

Runt om i landet började försvaret en nybyggnation som inte finns något motstycke till. Nya kaserner uppfördes och varje truppslag fick sin typ av byggnader. Dessa låg så långt det var möjligt med samma planlösning i området där de byggdes.

Under de första decennierna på 1900-talet var det för försvaret den stora flyttningen av förband till nya kaserner som gjorde hedarna överflödiga. Dock vågade man inte göra sig av med övningsheden eftersom det behövdes mark även i fortsättning för att öva manskapet. Och än i dag finns några av övningshedarna kvar i försvarets ägo och används till samma sak som de gjorde under den indelta tiden, nämligen att öva manskap i konsten att försvara vårt land.