September månads föremål är en Fälttelefon.
1871 beslutade riksdagen om upprättandet av ett fältsignalkompani. Fältsignalkompaniet var ett värvat förband som bestod av 4 officerare, 4 underofficerare och 120 man inkl. spel och hantverkare samt 10 hästar.
I samband med 1892 års härordning omdöptes Fältsignalkompaniet till Fälttelegrafkompaniet. Under 1890-talet genomfördes en omorganisation och utökning av organisationen så att varje arméfördelning skulle i fält erhålla en fälttelegrafavdelning.
Vid 1901 års härordning, varvid allmän värnplikt infördes och indelningsverket avskaffades, utökades fälttelegrafkompaniet till Kungl. Fälttelegrafkåren med två fälttelegrafkompanier samt en tyg- och parkavdelning. Förbandet fick beteckningen Ing 3.
Fältsignalkompaniets första telefonapparat infördes i armén 1880. En telefon med bords- och markstativ Den första verkliga fälttelefonapparaten tillkom 1887. En relativt lätt patrulltelefonapparat fastställdes 1911. För artilleriet hade 1923 fastställts en ny apparat utan inbyggd ringklocka. Denna apparat började från 1926 även införas som huvudapparat för infanteriet och kavalleriet.
Telefonapparat m/37, och den modifierade telefonapparaten MT, med bakelitfodral, har funnits i över 100 000 exemplar. Den normala livstiden för modern telemateriel som utvecklades på 70-talet var ansatt till 15 år. Sedan den tekniska utvecklingen tog riktig fart med PC och mobiltelefoni så är livslängden i de flesta fall bara 3-5 år. Telefonapparat m/37 finns fortfarande kvar i organisationen efter 86 år.
Den här fälttelefonen från L M Ericsson är från 1920-talet.
Vet du något mer om Fälttelefonen får du gärna höra av dig till Garnisonsmuseet.