Västgöta regemente

 
Matsalen vid Västgöta regemente på Axevalla hed 1880-tal

  
Efter beslut vid riksdagen i Arboga 1536, dröjde det fyra år innan landskapsrytteriet infördes i Västergötland. 1540 utsågs Severin Kijl till rustmästare och ansvarig för ryttarna i landskapet, samt i delar av Dalsland.
   Vid mönstringen 1547, omfattade rytteriet för Västergötland 255 man. 1552 hade antalet stigit till 310. Vid mönstringen 1560 var antalet 855, eller 40 % av hela svenska rytteriet.
   Den ryttarfana som fanns i Västergötland från tidigt 1540-tal, omorganiserades 1628 till ett regemente på två bataljoner om vardera fyra kompanier med 125 man i varje.
   Införandet av indelningsverket i Skaraborg 1685 medförde för rytteriet vissa problem, då denna indelning byggde på äldre indelningsverkets princip. Först vid mönstringen på Eggby ängar 1691 fastställde kungen slutligen indelningen av rytteriet i landskapet. Det torde ha varit detta fastställande som skedde vid det omtalade stenbordet i trädgården vid Höjentorp.
   När regementet 1691 fick sin fasta organisation med 1000 rotar i Västergötland, omfattade detta hela landskapet med undantag av norra delen av Vadsbo härad i Skaraborg  vilket tillhört Livregementets husarer. Kustområdena och städerna roterade båtsmän. Största delen av Västgöta regementets rusthåll var belägna i Skaraborg med 875 torp, övriga 125 var roterade i Älvsborg.
   Från början hade Västgöta regemente Eggby ängar som sin mötesplats. Regementschefen hade sin bostad på Orrholmen i Skörstorps socken söder om Falköping. Från 1701 flyttades allt fler av regementets möten och mönstringar till Axevalla hed, som från 1745 blev den permanenta mönstringsplatsen. I de lokaler som i dag inrymmer Axevalla folkhögskola var Västgöta regemente förlagt fram till 1916, då det flyttade till nybyggda kaserner i Vänersborg. Sista gången regementet övade på den anrika Axevalla hed var vid regementsmötet 1922, fem år innan det lades ner 1927.
   Under sin långa och ärorika historia var Västgöta regemente med vid flera av Sveriges större fälttåg. Vid stora nordiska krigets utbrott var regementet förlagt till Skåne, varifrån det överfördes till Själland. Efter freden i Travental, återgick regementet till hemorten för att tillsammans med några andra regementen svara för landets försvar på hemmafronten. Man deltog under detta krig, bland annat i bataljen vid Hälsingborg 1710, där västgötarna gjorde en stor insats genom ett överraskande anfall på danskarna.
Regementets namn växlade under dess nästan fyrahundraåriga historia beroende på beväpning, eller från vilken del av landskapet personalen rekryterades.
   Från början var namnet Västgöta ryttare, vilket 1634 ändrades till Västgöta-Dals ryttare. Under senare delen av 1600-talet var namnet Västgöta kavalleriregemente. Från 1773 benämndes det Västgöta dragonregemente, 1802 ändras namnet till Västgöta linjedragonregemente, för att 1806 återta det tidigare namnet Västgöta dragonregemente. När regementet 1811 "satt av", fick det namnet Kungliga Västgöta regemente,     I 6, vilket det bar till dess att det upphörde 1927.
   Under 1800-talet ingick Västgöta regemente i den svenska huvudarmén, bland annat i striderna mot Napoleon 1813-1814. I fälttåget mot Norge sommaren 1814 återfanns regementet i huvudarmén. Från mitten av juni till mitten av september 1848 ingick manskapet från Västgöta regemente i den arméfördelning som förlades till Fyn i Danmark.
   Vid 1925 års försvarsbeslut reducerades antalet regementen kraftigt. Då fick Västgöta regemente endast två år på sig innan det skulle vara nedlagt. På nyårsafton 1927 halades för sista gången flaggan på kanslihuset i Vänersborg.
   Många av de som då tjänstgjorde vid regementet förflyttades till Skaraborgs regemente i Skövde som för  Västgöta regementes traditioner vidare.