Carl XI

Konung Carl X Gustav överlämnade, vid sin bortgång 1660, Sverige som en stormakt. Aldrig, varken tidigare eller senare har landet varit så stort. Sonen Carl, sedermera Carl XI, fick på grund av sin låga ålder vänta fram till 1672 med att tillträda den svenska tronen.

Under tiden styrdes landet av förmyndarregering, med bland andra Magnus Gabriel De la Gardie. Denna regering lät genom politiska misstag och försummelse försvaret förfalla.

Den europeiska politiken dominerades av Frankrike, som genom allians med Sverige drog in vår illa rustade armé i ett krig mot Brandenburgarna.

Danmark såg då möjligheten att återta de områden som förlorats till Sverige under Carl X Gustavs tid. Detta medförde att Danmark med 16 000 man 1675, startade ett tvåfrontskrig mot Sverige. Dels invaderades Skåne och dels gick man med hjälp av Norska trupper till anfall i Bohuslän och Halland.

På hösten 1675 fick Skaraborgs regemente uppbrottsorder från ställningar vid Göteborg och Varberg. Regementet gjorde i augusti 1676, en stor insats i slaget vid Fyllebro, norr om Halmstad.

Efter den framgångsrika bataljen vid Halmstad beslutade kungen att befria Skåne. Där deltog regementet med stor framgång, bland annat i slaget vid Lund den 4 december 1676 samt i slaget vid Landskrona den 14 juli 1677.

Ett kompani av Skaraborgarna ingick i den styrka som mellan den 4 juni och 22 juli 1678 försvarade Bohus fästning. Fästningen stod under befäl av Skaraborgs regementes chef, Fredrik von Börstell. Den danska generalen Gyldenlöve gjorde upprepade anfall mot fästningen, utan att lyckas inta den.

För att rädda landets ställning som stormakt, genomförde Carl XI, 1680 sin reduktion. Genom att till kronan dra in mycket av det adeln ägde förbättrades landets finanser avsevärt. Detta gjorde det möjligt för kungen att skapa indelningsverkets organisation för försvaret, det ständiga knekthållet, samt att i övrigt få ordning på den svenska statsapparaten.

Med denna organisation fick armén en enhetlig utrustning vad gällde både kläder och vapen. Förebilden för den karolinska uniformen hämtades från Frankrike.

De nya vapnen blev flintlåsmusköter, bajonett samt den karolinska värjan.

Skaraborgs regementes soldater fick enhetsuniformen 1683 med gul rock och svarta uppslag. Vid Poltava 1709 hade man till uniformen blå och vita halsdukar.

Efter Carl XI:s död fick livkompaniet blå rock med gula uppslag och till detta bars grå strumpor.

Den trekantiga hatten som hörde till den karolinska uniformen, skulle bäras med spetsen snett över vänster öga, för att inte sikt ögat skulle skymmas.

En annan detalj i uniformen var skorna. För att manskapet skulle kunna utnyttja skon längre än tidigare, tillverkades skon på ett sådant sätt att den kunde sättas på vilken fot som helst. Bland annat märker man detta på den rektangulära formen.

Indelningsverket förde även med sig att samövning av manskapet blev nyckelordet, samt uppmarschplanerna som  gjordes för samtliga, ca 35 000 man.

Vapenutvecklingen under senare delen av 1600-talet hade i de europeiska arméerna varit expansiv. Även på detta område var det fransmännen som var förebild för svenska försvaret. Bland annat infördes flintlåsmusköten, som medförde en säkrare avfyrning.

Ringbajonetten som infördes på 1680-talet var en vidareutveckling av fjäderbajonett som funnits sedan slutet av 1500-talet.